Auntie Tee
Konsten och konsten att överleva konstenEn dag träffar man någon
en kompis kompis kompis. Och det blir rätt. Man delar tankar och pratar i 6 timmar över några öl och tiden går så fort att man blir chockad över hur snabbt tiden kan gå. Och han vill resa bort med en om två veckor. Och han vill planera saker med en. Och man känner sig vacker, uppskattad och uppvaktad. Och han sover över. Vi ligger i sked och sover skönt. En godnattpuss, inget mer. Dagen efter äter man en enorm brunch och han vill inte gå. Men det vill jag att han ska göra. Känner för min ensamhet och måste ha den.
Så nu är jag ensam men vet om att det finns en person där ute som bara längtar tills vi ses igen och det känns tryggt.
Jag måste dock lära mig att skilja på vänskap och kärlek säger mitt horoskop- skumt, jag som trodde att det var samma sak? Vänskap med den man är kär i är ett måste. Man är bästisar. Det är bara så.
Min största skräck
Min största skräck – att tappa fotfästet.
De som skadat mig. De som velat mig illa. De som hotat. Dragit vapen. Slagit. Kidnappat. Misshandlat. Våldtagit. Ljugit. Förtalat. Drogat. Lämnat. De finns inte omkring mig mer. De. De. De. Inte en. Inte två. Många fler än så. Men de är inte längre omkring mig. Jag kan inte längre bli lämnad. Övergiven. Kan jag inte bara acceptera det och förstå? Jag kan inte bli drogad, jag har ju koll. Nu.
Nu.
Det är väl nu och idag som räknas?
Kom igen nu Tanja…
Du är inget offer. Du är ingens offer. Du är du. Och ditt liv måste du leva. Nu.
Res. Se dig om i världen. Det är inte farligt….
Snälla tro på det. Nu. För du kommer dö en dag vetandes att du aldrig levde ditt liv.
Och varför? För att du var rädd. Rädd. För vad?
De finns ju inte längre där.. för att göra dig illa. Förstå det.
Sedan jag bytte blogg från Aftonbladet
så mår jag mycket bättre. Skumt.
Det är roligare att skriva.. bara pränta ner det man tänker på. Inga kommentarsjakter. Inga rubriker om sex, sidvisningar, hot eller bloggkrig. Bara skrivlusten finns här. Anledningen till att jag började blogga var ju för att få skriva av mig på en egen sida. Först här på WordPress hittar jag det lugnet. En egen sida. Det känns knappt som om någon läser så därför skriver man av sig mer intimt. Kanske för mycket ibland dessvärre.
Jag trivs bättre här där jag kan få smaka på orden, mina och eras.
Är inne i bloggen på AB ca 2 ggr i veckan för att läsa om hur vissa håller huvudet ovanför vattenytan. Då känner jag ännu mer att det inte finns mer att hämta där. Man utvecklas väl i sitt bloggande på något vänster? Så pass att man inser först nu att AB är mer som ett forum för chatt och inte skrivarlusten.
ALLRA FÖRST KOMMER
min dotter. min dotter. min dotter. min dotter och min dotter. sen kommer ingenting på jättelänge. efter det kommer min familj. min familj och min familj. och sist kommer mina vänner.
så nu har jag fått den ramsan ur huvudet.
Vi åkte aldrig till Helsingborg. Jag fick krupp och avbokade hela kalaset. Paniken ville inte släppa. Så är det när man har ett inbyggt fängelse som man byggt alldeles själv och glömt tillverka en nyckel.
Nu är jag helt solo över helgen. Bara me, myself and I. På lördag så kanske jag tränar att åka bort med syrran. Örebro är lagom långt tycker hon. Vi får se vad min fångvaktare (jag) säger om det.
Tack för er energi. Den sparar jag till imorgon.
KYSSAR!
Resa med panikångest och ett barn som ser på
Jag kommer dö imorgon kl 12.20. Då ska jag sitta på ett x2000 tåg med min dotter och åka i 5 timmar. Till Helsingfors. Jag förbannar den dagen jag bokade in detta för jag vet inte hur jag kommer klara det. Jag som inte ens klarar av att åka tunnelbana eller gå ner till affären ibland. Hur i helvete ska jag fixa att korsa Sverige?!?!?!?!?!?!
Rädd. Skakar redan nu. Svettas om händerna. Hjärtklappning. Tror hjärtat kommer ploppa ur munnen på mig. Till råga på allt så ska väninnan där borta släpa med mig till Danmark (!!!!!) på fredag…. och hon har ordnat barnvakt. BARNVAKT?!?!??! Ska jag lämna min dotter i händerna på en vilt främmande tonåring en fredagkväll i HELSINGFUCKINGFORS???? Jag kommer dö. Som sagt. Och min dotter kommer bli förstörd i resten av sitt liv för att hon har sett sin mamma tugga fradga och svimma på ett tåg. Ska jag verkligen utsätta oss för detta???
Gode Gud ge mig styrka…
Inneboende
jag har hittat ett radhus ute i kista på 150 kvm, 3 våningar inkl vindsvåning. Där ska jag måla… hyran är på 10 000 kr i månaden så nu söker jag inneboende med ljus och lykta. Försöker fundera ut på om det är värt att byta min lilla charmiga lya mitt i stan… och säga upp ateljén. Har ju ingen bil. Tål att tänkas på…. det är så fint.. ser gammeldags ut, inget trist radhus så som man kan se ibland.
Någon som vill bo ihop med mig och en skvatt galen katt?
Tystnad
vaknade nyss med kläderna på. har sovit här i ateljén och det är kallt så jackan och vantarna var på i soffan, likaså moonbootsen och en sunkig gammal filt som luktade så unket att jag tror den sövde mig kl 07.30 imorse när jag la mig. nu har jag varit här i 12 timmar och jag har inte sagt ett ord. konstigt att vara tyst så länge. är lite rädd för att någon kommer in och börjar prata med mig för att munnen inte kommer kunna forma orden och jag framstår som helt galen. galen.
det kanske jag är. nu ska jag måla vidare. mobilen är hemma. jag vill inte prata.
Mina fingrar blöder
är i ateljén. klockan är strax efter 3 på natten. jag målar en gigantisk tavla till min utställning. den är bara min. ingen har beställt den. ingen har sagt hur den ska leva eller formas. den är min. och jag älskar den. jag älskar den.
den liknar ingenting jag gjort hittills. färgerna sprakar. formerna skapas. den lever. den är jag.
Du är borta nu
och så ska det förbli. Borta är nu stunderna av ensamheten i tvåsamheten, den jobbigaste ensamheten av de alla. Borta är nu stunderna av olycka i lyckan, när man ska vara lycklig över att vara två. Borta är nu också den ständiga osäkerheten, när säkerheten ska vara som starkast. Borta är nu även hatet, när kärleken är det enda som ska gro.
Jag kommer sakna dig, även om du inte förtjänar det min vän. Hela mitt väsen slet mig bort från dig och när jag öppnade munnen så lät jag själen få tala. Inte den inövade gamla visan som visade hur förlåtande jag alldeles för ofta är – utan mitt sanna jag fick säga dig sanna ord. Du är alldeles för egoistisk för min smak… Du är alldeles för fåfäng för min smak… Du är alldeles för girig för min smak… Du är alldeles för mycket du för min smak.
Jag älskar dig inte. Inte ett dugg. Inte någonstans. Jag älskar varken din person eller någonting som har med dig att göra. Jag bad dig ställa dig själv frågan – vad har du gjort för någon sist? Hoppas du tänker på mina ord och att det hjälper dig att växa som människa. Att bara kräva från andra hela tiden… det är ingenting som någon står ut med, min vän. Lev i din ensamhet med dig själv om du tillslut inte kväver dig själv. Att du är missnöjd med den du blivit förstår jag mycket väl. Jag orkar inte med dig, jag som älskat dig mer än mig själv. Hur ska du stå ut? Du får leva med den du är, varenda dag. Tills döden skiljer dig åt. Se dig själv i spegeln dag ut och in och veta att den som älskat dig allra mest vände dig ryggen. För att du är du. Ingenting du kan ändra på.
Iväg med dig nu! Hoppas du inte slår någon annan. Hoppas du behandlar människor väl och hoppas du flyttar långt bort från mig. Jag vill inte se dig mer, jag har faktiskt tröttnat på dig.
Det gör ont ändå. För nu är det alldeles tomt där du ruvat så länge. Tomheten kan också göra ont tydligen. Jag som trodde det bara var kärlek som kunde göra en illa.
Men kärlek ska vara en lättnad för hjärtat – inte en börda.
Kärlek ska göra dig till en bättre människa – inte sämre.
Kärlek är kärlek. Och den finns inte hos dig.
Jag ska göra en Britney- håret är en symbol och det ska bort!
Har haft ont i magen… sneglat på min egen reflektion i alla skyltfönster…. nypt hårt i vecket på magen när jag satt mig ner, synat varje ansiktsdrag i badrumsspegeln… lyft ögonbrynen, stoppat pincett och tops på ställen man inte trodde man kunde peta in saker på… dissekerat porer, och öronformen ända in till hjärnan där jag tagit itu med mina egna tankar om mig själv.
Han har alltid älskat mig som blondin. En annan som brunett. En tredje som svarthårig zigenerska. En fjärde som den eldiga rödhåriga.
Så nu tar jag bort det oskyldiga nötbruna och välvårdade håret som signalerar ”bra, seriös tjej som är snäll” och ersätter det med min själs färg – Orange.
Jag ska ha orangea dreads och då kanske man signalerar exakt det man letar efter- en lika konstig själsfrände.
Galenpanna. 
