Auntie Tee
Konsten och konsten att överleva konstenNu är jag död och det är ert fel!
Ni två idioter som bråkat sedan kl intefanvetjag till kl 6 på morgonen!!!!!
Nu sitter jag här helt DÖD, slut och trött för att ni supit, smällt i dörrar och betett er som två utomjordiska white trash – svin hela natten och morgonen!!! Har inte fått en blund. Min dotter sover oroligt… Hoppas era barn inte var hemma inatt! Stackars min syrra som har er som grannar!
JÄVLA AS! Skaffa ett LIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIV!!!!!!!!!
Söker arbete med ljus och lykta
Måste jobba. Pengar pengar pengar. Måste ha pengar!!!!
Jag vill så mycket.. men allt kostar. Just nu måste jag hitta ett knegarjobb. Måleriet håller inte måttet under ett par månader och så är det slut i spargrisen. Målar för brinnande livet, men behöver dessa alster för utställningen.. helvete. Önskar jag kunde livnära mig till 100% på min passion. Konsten.
Men för att bli en framgångsrik konstnär så måste man ju dö först, för då blir tavlorna mer värda? Men då kan jag ju inte njuta av pengarna.. hm. Upplys mig om någon hittar en återupplivningsmekanism!!
Jag är nog allt lite värdelös
Jag älskar ju att blogga. Jag fullkomligt avgudar att se att jag fått någon kommentar. Men varför är det så svårt att svara? Jag ler, nickar, myser men det tar emot att skriva ett svar ibland. Inte för att jag inte vill eller orkar. Kanske för att kommentaren i sig säger mycket så det finns inget mer att tillägga? Jag vill inte skriva artighetsfraser för sakens skull. Det skulle kännas falskt och hycklande. Skitnödigt helt enkelt på ren stockholmska. Läser allt skrivet. Jag uppskattar tanken och omtanken och frågan.
Nu till själva inlägget. Jag har fått till ett lägenhetsbyte. Ett byte av mitt lilla råtthål som jag hatat sedan jag var 11 år och först satte min fot i hallen. ”Här vill jag inte bo, detta är ett råtthål” – var det första jag sa. Tyst, så bara mamma och pappa hörde. I råttboet trängdes vi sedan i 20 år till. Mamma, pappa och jag. Mina vänner, mitt barn, mina ex och jag. Mina husdjur. Folk som nu är döda. I den lägenheten har jag varit dotter, mamma och fru. Älskarinna, väninna och sambo. I väggarna finns ångest, min torgskräck, rädslan för förändring, cellskräck, tårar och lite glädje. Förfester, efterfester och bara fester. En ensam nyårsafton. En ensam abort.
Det är nog dags att flytta?
Alla dessa lägenhetsvisningar
Nu är man mitt i bytes-träsket när man ska putsa varje vrå i lägenheten, handla nytt så det ser fint ut, skala av så mycket som möjligt och öppet visa sin bostads skavanker. Väggarna är bara fina i hallen. Resten ser ut som skit eftersom jag tapetserade -95 sist. Och alla vill självklart komma på dagen då det är ljust…. Ta med er ett förstoringsglas också vet jag!! Då kanske ni inte missar ett spikhål.. Det är mitt hem. Mitt ofrivilliga hem som jag bott i sedan jag var 11 år mer (förutom de år jag trodde att jag kunde leva sambo). Nu ska det kanske bli en bostadsrätt och då är ni intresserade.. Men inte innan. För vem vill bo i 41 kvm mitt i stan? Ja, säg det? Många tror jag. Men inte dessa snorkiga 3-rummars innehavarna som bor mitt i smeten de också. Nej.. de vill ha balkonger (helst takterass också), kakelugnar och öppna spisar. Va? Är det ekparkett? Inget gediget furugolv från 1800-talet?? Och var är stukaturen? Jo, den blev borttagen på funkistiden då några haschpåverkade arkitekter skalade av allt det vackra och införde det praktiska. Fråga dem vad som hände med våra vackra hus i Stockholms innerstad. Fanns Skönhetsrådet då? Och rökte de också hasch?
Vetskapen om Agorafobi blir min räddning
Vad skönt att läsa detta.
För NU vet jag vad jag lider av. Av en ren händelse läste jag min journal som jag fick en kopia av. Handlingar som jag inte fått ta del av på flera år. Där står det klart och tydligt: Stressyndrom, panikångest, ångest, depression, agorafobi.
Det jag lidit av mest (lider) är panikångest, men FATTAR FÖRST NU att det är pga agorafobin (torgskräcken) som jag har det!!!!
En upptäckt för mig, en milstolpe, en ljus sanning som kanske ger mig styrka att tro på att bli frisk en dag! Jag är ju inte galen – jag har bara torgskräck!
Hypokondri?
Jag mår fan inte bra.Vaknade vid 15.00 idag men det var för att jag tvingade mig upp. Nu sitter jag i ateljén och försöker vakna. Dricker kaffe. Har huvudvärk, ögat rinner, svullen om ögonen, påsarna hänger och jag är hes. Känns som om bihålorna kommer explodera snart. Och dessutom ska jag vara på en födelsedagsfest om 2 h ute i förorternas förort. Känner mig dödssjuk, fast inte på så sätt att jag kan sätta fingret på det. Är alltid trött. Svullen om ögonen. Orkeslös och har ont i skallen. Varför?
Man kan mer än man tror
Jag yppade för en ateljékollega om att min favoritkonst var Art Nouveau, att jag var hänförd över Muchas målningar och att jag drömde om ett hem fyllt med den konstformen en vacker dag.Då sa han: Lär dig att behärska den själv då? Du har pensel, färg och duk.
Jag svarade instinktivt: Nej! Aldrig i livet! Det klarar jag inte!
Okej, svarade han. Den viktigaste ingrediensen saknas och det är viljan.
Han lämnade mig med en tankeställare. Varför skulle jag inte kunna och vad hindrar mig från att försöka och öva?
Dagen efter satt jag och lusläste om Mucha och olika tekniker man kan använda sig av. Idag är det tredje dagen jag målar i art nouveau-stil. Och jag njuter. Jag kanske aldrig blir en Mucha… men jag vill bli en Tanja som inte lät passionen rinna mellan fingrarna och ut i sanden.
Utmanad och utmanande
Jag har blivit utmanad av Tabia och här kommer mina underligheter.
REGLER: Varje spelare börjar med att skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själv. Bloggare som blir tagen ska skriva sex saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet.
Slutligen väljer bloggaren sex nya bloggare och gör en lista av deras namn. Efter det är gjort skriver han eller hon en kommentar i deras bloggar för att låta dem veta att de har blivit tagna och att de ska läsa ens egen blogg för mer information.
-
- Jag har samlat på drakar i alla dess former. Figurer, målat små tenndrakar och sysslat med rollspel, paintball och annat småkillsaktigt. Medan jag var gravid…. Min familj är övertygad om att jag fick en graviditetspsykos. Nu samlar jag på älvor.
- När jag är ledsen så brukar jag spela hög musik och dansa medan jag sjunger med för fulla muggar. Det är synd om mina grannar vid dessa tillfällen. Men det hjälper mig.
- I stundens hetta så kan jag erkänna saker som jag hemlighåller annars. Har en tvångstanke om att jag inte kan uppnå orgasm om jag bär på massa hemlisar för den personen jag är med. ”Jag har kysst din gudbror på fyllan men det var bara en puss!!!” har jag skrikit vid ett olämpligt tillfälle. Sedan gick det.
- Jag ljuger för taxichaufförer. Alltid. Om jag inte är änka med 7 barn så är jag halvt invalidiserad eller döende. Detta händer oftast på fyllan. Anledningen till detta är en gåta…
- Jag har sanndrömmar om död och födelse.
- Jag måste få vara ensam minst 3 timmar om dagen annars så får jag ångest.
Jag utmanar Pys, härskarinnan, love, vitängel, helenaq och rdf.
Art Nouveau
Denna konstform.. jag älskar den. Måste försöka behärska den och leva ut min dröm om att kunna måla så. Jag har min stil, men jag övar nu dygnet runt på att lära mig. Se bara, är det inte vackert??
