Jag har varit utan fysisk kontakt i flera månader nu och det börjar kännas obehagligt, nervöst, ensamt, desperat, övergivet och alla de andra ord man kan använda när man känner sig singlast i singelvärlden. Jag har kapat kontakten med kk:n, potenciella kk:n, älskare, fd älskare, potenciella älskare etc etc etc…. Jag har alltså gjort ett val. Det kanske är nyttigt med ensam ensamhet ett tag?

Frågan är bara: hur förhåller jag mig till närhet den dagen den erbjuds och jag tar emot den?… Kommer jag bli klängig och behövande, eller bara rädd och avståndstagande?

Jag behöver en kram. NU.