en kompis kompis kompis. Och det blir rätt. Man delar tankar och pratar i 6 timmar över några öl och tiden går så fort att man blir chockad över hur snabbt tiden kan gå. Och han vill resa bort med en om två veckor. Och han vill planera saker med en. Och man känner sig vacker, uppskattad och uppvaktad. Och han sover över. Vi ligger i sked och sover skönt. En godnattpuss, inget mer. Dagen efter äter man en enorm brunch och han vill inte gå. Men det vill jag att han ska göra. Känner för min ensamhet och måste ha den.

Så nu är jag ensam men vet om att det finns en person där ute som bara längtar tills vi ses igen och det känns tryggt.

Jag måste dock lära mig att skilja på vänskap och kärlek säger mitt horoskop- skumt, jag som trodde att det var samma sak? Vänskap med den man är kär i är ett måste. Man är bästisar. Det är bara så.