Min största skräck – att tappa fotfästet.

De som skadat mig. De som velat mig illa. De som hotat. Dragit vapen. Slagit. Kidnappat. Misshandlat. Våldtagit. Ljugit. Förtalat. Drogat. Lämnat. De finns inte omkring mig mer. De. De. De. Inte en. Inte två. Många fler än så. Men de är inte längre omkring mig. Jag kan inte längre bli lämnad. Övergiven. Kan jag inte bara acceptera det och förstå? Jag kan inte bli drogad, jag har ju koll. Nu.

Nu.

Det är väl nu och idag som räknas?

Kom igen nu Tanja…

Du är inget offer. Du är ingens offer. Du är du. Och ditt liv måste du leva. Nu.

Res. Se dig om i världen. Det är inte farligt….

Snälla tro på det. Nu. För du kommer dö en dag vetandes att du aldrig levde ditt liv.

Och varför? För att du var rädd. Rädd. För vad?

De finns ju inte längre där.. för att göra dig illa. Förstå det.