Auntie Tee
Konsten och konsten att överleva konstenArkiv för februari, 2007
Resa med panikångest och ett barn som ser på
Jag kommer dö imorgon kl 12.20. Då ska jag sitta på ett x2000 tåg med min dotter och åka i 5 timmar. Till Helsingfors. Jag förbannar den dagen jag bokade in detta för jag vet inte hur jag kommer klara det. Jag som inte ens klarar av att åka tunnelbana eller gå ner till affären ibland. Hur i helvete ska jag fixa att korsa Sverige?!?!?!?!?!?!
Rädd. Skakar redan nu. Svettas om händerna. Hjärtklappning. Tror hjärtat kommer ploppa ur munnen på mig. Till råga på allt så ska väninnan där borta släpa med mig till Danmark (!!!!!) på fredag…. och hon har ordnat barnvakt. BARNVAKT?!?!??! Ska jag lämna min dotter i händerna på en vilt främmande tonåring en fredagkväll i HELSINGFUCKINGFORS???? Jag kommer dö. Som sagt. Och min dotter kommer bli förstörd i resten av sitt liv för att hon har sett sin mamma tugga fradga och svimma på ett tåg. Ska jag verkligen utsätta oss för detta???
Gode Gud ge mig styrka…
Inneboende
jag har hittat ett radhus ute i kista på 150 kvm, 3 våningar inkl vindsvåning. Där ska jag måla… hyran är på 10 000 kr i månaden så nu söker jag inneboende med ljus och lykta. Försöker fundera ut på om det är värt att byta min lilla charmiga lya mitt i stan… och säga upp ateljén. Har ju ingen bil. Tål att tänkas på…. det är så fint.. ser gammeldags ut, inget trist radhus så som man kan se ibland.
Någon som vill bo ihop med mig och en skvatt galen katt?
Tystnad
vaknade nyss med kläderna på. har sovit här i ateljén och det är kallt så jackan och vantarna var på i soffan, likaså moonbootsen och en sunkig gammal filt som luktade så unket att jag tror den sövde mig kl 07.30 imorse när jag la mig. nu har jag varit här i 12 timmar och jag har inte sagt ett ord. konstigt att vara tyst så länge. är lite rädd för att någon kommer in och börjar prata med mig för att munnen inte kommer kunna forma orden och jag framstår som helt galen. galen.
det kanske jag är. nu ska jag måla vidare. mobilen är hemma. jag vill inte prata.
Mina fingrar blöder
är i ateljén. klockan är strax efter 3 på natten. jag målar en gigantisk tavla till min utställning. den är bara min. ingen har beställt den. ingen har sagt hur den ska leva eller formas. den är min. och jag älskar den. jag älskar den.
den liknar ingenting jag gjort hittills. färgerna sprakar. formerna skapas. den lever. den är jag.
Du är borta nu
och så ska det förbli. Borta är nu stunderna av ensamheten i tvåsamheten, den jobbigaste ensamheten av de alla. Borta är nu stunderna av olycka i lyckan, när man ska vara lycklig över att vara två. Borta är nu också den ständiga osäkerheten, när säkerheten ska vara som starkast. Borta är nu även hatet, när kärleken är det enda som ska gro.
Jag kommer sakna dig, även om du inte förtjänar det min vän. Hela mitt väsen slet mig bort från dig och när jag öppnade munnen så lät jag själen få tala. Inte den inövade gamla visan som visade hur förlåtande jag alldeles för ofta är – utan mitt sanna jag fick säga dig sanna ord. Du är alldeles för egoistisk för min smak… Du är alldeles för fåfäng för min smak… Du är alldeles för girig för min smak… Du är alldeles för mycket du för min smak.
Jag älskar dig inte. Inte ett dugg. Inte någonstans. Jag älskar varken din person eller någonting som har med dig att göra. Jag bad dig ställa dig själv frågan – vad har du gjort för någon sist? Hoppas du tänker på mina ord och att det hjälper dig att växa som människa. Att bara kräva från andra hela tiden… det är ingenting som någon står ut med, min vän. Lev i din ensamhet med dig själv om du tillslut inte kväver dig själv. Att du är missnöjd med den du blivit förstår jag mycket väl. Jag orkar inte med dig, jag som älskat dig mer än mig själv. Hur ska du stå ut? Du får leva med den du är, varenda dag. Tills döden skiljer dig åt. Se dig själv i spegeln dag ut och in och veta att den som älskat dig allra mest vände dig ryggen. För att du är du. Ingenting du kan ändra på.
Iväg med dig nu! Hoppas du inte slår någon annan. Hoppas du behandlar människor väl och hoppas du flyttar långt bort från mig. Jag vill inte se dig mer, jag har faktiskt tröttnat på dig.
Det gör ont ändå. För nu är det alldeles tomt där du ruvat så länge. Tomheten kan också göra ont tydligen. Jag som trodde det bara var kärlek som kunde göra en illa.
Men kärlek ska vara en lättnad för hjärtat – inte en börda.
Kärlek ska göra dig till en bättre människa – inte sämre.
Kärlek är kärlek. Och den finns inte hos dig.
Jag ska göra en Britney- håret är en symbol och det ska bort!
Har haft ont i magen… sneglat på min egen reflektion i alla skyltfönster…. nypt hårt i vecket på magen när jag satt mig ner, synat varje ansiktsdrag i badrumsspegeln… lyft ögonbrynen, stoppat pincett och tops på ställen man inte trodde man kunde peta in saker på… dissekerat porer, och öronformen ända in till hjärnan där jag tagit itu med mina egna tankar om mig själv.
Han har alltid älskat mig som blondin. En annan som brunett. En tredje som svarthårig zigenerska. En fjärde som den eldiga rödhåriga.
Så nu tar jag bort det oskyldiga nötbruna och välvårdade håret som signalerar ”bra, seriös tjej som är snäll” och ersätter det med min själs färg – Orange.
Jag ska ha orangea dreads och då kanske man signalerar exakt det man letar efter- en lika konstig själsfrände.
Galenpanna. 
Filmtips till biosugna
The Departed är en ruggigt bra film. Så ruggigt bra att jag kan tänka mig att se om den sisådär minst 2 ggr i månaden. Ensemblen är underbar, castingen har de lyckats med och Martin Scorsese har ännu en gång visat prov på sin genialitet.
http://thedeparted.warnerbros.com/
Läs inte vad den handlar om innan.. så blir upplevelsen ännu bättre!
MYCKET NÖJE!!!
Sportlovsvecka – vad gör man med barnen?
Jag har min dotter hela sportlovsveckan. Vad hittar man på när man inte har bil, bor i stan och inte har vänner som har egna barn..??
Håller på och letar biljetter ner till Helsingborg eller Västerås, för självklart finns det vänner där med hus och barn. Man kanske ska åka? Vad finns det att göra i Stockholm?
/Trist stadsbo….
Att måla en tavla större än sig själv
är inte lätt. Där står den. Alldeles enorm. 140 x170 cm och jag undrar om jag inte bara ska sätta dit en röd prick i mitten och kränga den för 20 000 kr. Jag kan kalla den för ”ångest”. Eller bara ”Jag”.
Menar.. en schimpans slängde massa färg på en duk och fick flera tusen för den? Jag kanske kan klä ut mig till apa och ställa mig på sergels torg och sälja?
